Lite om Norrlands kristna historia
Minnessten efter Sankt Staffan, Hälsinglands apostel,
ett helgon från mitten av 1000-talet, som vi vet mycket lite om,
men som nämns som Stenfi - Simon i Adam av Bremens krönika
I Bodsjö, söder om Gällö i östra Jämtland, står ett timrat hus, "Boddas Bönhus", det är ett av Nordens äldsta träbyggnader och sägs vara en norsk kristen kvinnas bönhus när hon med sina söner tvingades fly till trakten.
Boddas bönhus (Wikipedia)
Samekvinnan Margareta vandrade i slutet av 1300-talet och början av 1400-talet hela vägen från Lappland ner till Lund för att be både biskopar och drottning Margareta om präster upp till Lappland.
Läs mer om Margareta här!
Här skriver pater Henrik Roelvink OFM om "Den franciskanska hypotesen", där han även nämner samekvinnan Margareta. Annars handlar det om Bureå och teorin att där funnits, inte ett franciskankloster, men en viktig plats för deras besök i trakten, troligen för fisket, även "människofisket", dvs mission och själavård.
Läs ännu mer här!
Tiden efter reformationen var svår för dem som ville förbli katoliker.
Ett antal uppror organiserades, bl a i Hälsingland, men slogs ner.
Det blev förbjudet för svenska medborgare att vara katolik fram till slutet av 1800-talet.
Foto: GävleDagblad
Den första norrländska kyrkan som byggdes efter reformationen var den i Gävle, invigd 1881.
Don Riccardo Bulloni var församlingens kyrkoherde under mer än 25 år i slutet av 1900-talet.
Sörforsas kapell, Jesu Hjärtas kapell, invigdes 1909.
Hit kom kyrkoherde Henrik Grauel på 1950-talets början.
Hans församling omfattade HELA Norrland!
1955 flyttades församlingens centrum till Sundsvall, men fortfarande var det bara en församling och en präst: kyrkoherde Grauel
Först under efter 1965 bildades församlingarna i Luleå och Umeå.
På senare år har man fått egna kapell i Skellefteå, Arvidsjaur
och nu senast Ovanåker i Hälsingland.
